carolinedarcourt

Jag kan faktiskt inte låta bli att skriva om det här för det gör mig ledsen.

Igår på morgonen så lämnade Flo Max på skolan. Han börjar vid 9 på måndagar då lärarna har möte innan, men flera barn är på fritids innan. När de kommer till skolan så kommer några barn i Max klass och ropar att han ska komma och kolla, och Flo följer då med. Där inne i kapprummet på elementet har någon skrivit Fuck You Maxime, eller rättare sagt ”FAK JU”  MAXIME (la in bilden längst ned).Flo vet inte säkert om Max förstod direkt då vad det stod, Flo väntade kvar tills Max lärare kom och hon tog det på allvar och sa att hon skulle reda ut det.

Jag blev ju superupprörd. Mest för att jag tycker att det är skrämmande att de går i ettan och jag tycker varken att man ska få uppleva att någon skriver så om en eller att barn i den här åldern skriver så om någon annan.

Jag mailade läraren och hade sedan ett samtal med henne, dels för att jag var väldigt upprörd att det på em när Flo hämtade fortfarande stod kvar. Men hon berättade att hon verkligen kämpat för att få bort det så det var ju skönt. Dock hade de inte kommit ram till vem det var men uppenbarligen hade den personen tillgång till en märkpenna också.

Igår sa Max inget om det men idag när jag hämtade honom så gick han fram till stället där det hade stått och kollade på mig och sa att här stod det något dumt om mig. Han berättade att hans namn hade stått där och ett jättefult ord, det fulaste man kan säga, F-ordet tror jag… Och jag såg hur ledsen han var och att han inte riktigt förstod varför… men sen sa han att en kille i klassen hjälpt till att tvätta bort det och sen pratade han om något annat. Men när vi hade läst klart godnatt sagan så började han prata om det igen och då sa han att han inte förstod hur någon kan göra så, att skriva något elakt om någon annan. Då frågade jag honom om han kände sig ledsen över det och då sa han nej jag försöker känna mig tuff. Då sa jag att det är ok att känna sig ledsen, men att det är någon annan som har gjort fel och att det inte är menat till honom utan säkert någon som är lite osäker och vill spela tuff. Då säger han bara att man är inte tuff och ingen snäll vän om man gör något sådant mot någon annan för då blir den personen ledsen…. Alltså min fina kille, så smart och fin person. Man vill ju verkligen säga rätt saker och alltid skydda dem mot allt. Men jag trodde faktiskt inte att det i första klass skulle dyka upp sådana här saker. Det gjorde i alla fall inte när jag gick i skolan..

Och hur säger man rätt saker som förälder. Man vill ju bara säga att det är dumma barn som inte har lärt sig rätt och fel och att man inte behöver leka med dem men det förstår ju jag såklart att man inte gör och jag skulle aldrig göra det. Men däremot hoppas jag att föräldrarna i klassen får reda på det och pratar med sina barn. Och att det framkommer vem som har gjort det och att det barnet får ta ansvar för den händelsen och ber om ursäkt.

Jag förstår själv att man i första klass inte kan förstå konsekvenser av sina handlingar och att det inte är så illa ment som man som vuxen kanske uppfattar det. Men att se honom så frågande till varför någon vill skriva så om honom tror jag ingen vill se sitt barn och jag tror det skulle väcka lejonhonan i det flesta mammor.

Ja jag behövde bara skriva av mig och hoppas att det löser sig på bästa sätt, jag vet att Max också har gjort en massa bus sedan han börjat skolan och han har lärt sig en massa saker om rätt och fel och han kommer förmodligen göra massor av misstag och förhoppningsvis lära sig ännu mera. Men jag hoppas också att alla i klassen har lärt sig något av det här. Det som egentligen gör mig lite illa berörd är att det är så extremt fula ord och hårt klimat redan såhär långt ner i åldrarna. Det känns helt galet tycker jag, men jag är kanske gammalmodig?

Hemma hos oss så pratar vi mycket om hur man är en bra vän och rätt och fel. Jag vill att Maxime ska växa upp med bra värderingar och uppfostran hur man är mot andra, att man frågar de som inte har någon att leka med om de vill vara med och leka, man säger hej till både vuxna och barn man möter och om man ser någon som blir retad eller är utanför så hjälper man dem. Såklart kanske inte det händer alltid men vi pratar om det så förhoppningsvis så har han det med sig.

Jag kommer ihåg förra året när en mamma berättade att under det första dagarna när hennes son kände sig lite utanför och sa att han inte hade någon vän så sa Max ”men nu känner du mi så då är jag din vän”, jag blev så otroligt stolt att höra det för det är precis så jag hoppas han växer upp och blir.

Och jag hoppas verkligen att han inte blir för ledsen över det som hänt nu och att han förstår att det inte är honom det är fel på.

Ja det här blev ett långt men viktigt inlägg. Har ni några erfarenheter ni vill dela med er av?