Dåligt samvete

Det verkar vara något man får på köpet när man blir mamma. Något man dock inte hade någon aning om innan man blev det. Det var inte ens någon som hintade om det innan, men det kom som ett brev på posten.

Jag tycker att det inte spelar någon roll riktigt vad man gör. I alla fall för mig så är/ har det varit så att om jag jobbar så känner jag att jag inte är med barnen, och när jag är ledig så tycker jag att jag inte gör tillräckligt, inte lyssnar tillräckligt bra, kollar för mycket på telefonen (ja det gör jag säkert, men även där försöker jag begränsa det till att kolla när de gör något annat).

Sen kan man ju hamna i flow när man känner sig som världens bästa mamma också så det är absolut inte något jag går runt med 24/7. Men just den där känslan av dåligt samvete var jag inte alls beredd på. Och jag har pratat med många kompisar om det som upplever exakt samma sak.
Så vi kan väl enas om att vi är bra som vi är, och för våra barn så är i ju världens bästa mamma oavsett.

Så kanske ska man vara lite mindre hård mot sig själv och tänka att vi gör ju alla så gott vi kan och det är nog bara så att man alltid kommer känna sig lite otillräcklig emellanåt.