Uppstigning vid sjusnåret i härlig sol över berget. Inte en själ var vaken då och om man vill ha sovmorgon inom hästyrket så är det nog i Italien man ska jobba, för inte för ens vid halv nio tiden droppade de in. Då var vi redo för avfärd. Började köra glatt ovetandes om vad som komma skulle, nämligen ohyggligt mycket berg och broar. Jag trodde jag var klar med det igår, men nej då, bara att plåga mig igenom ett antal broar idag igen. Fantastiskt vackert dock där jag vågade titta. Vägen ner från Monaco var dock väldigt brant och motorbromsen gjorde ett bra jobb!
Sista vägen fram till tävlingsplatsen kändes dock mer som en ko-stig, men fram kom vi.
Vi har inte hunnit reka så jättemycket på tävlingsplatsen men det är fina stallar och banan känns bra. Tim och Magi fick en liten promenad för hand när vi kommit i ordning.
Vi parkerade lastbilen bredvid Mattias Jansson och han var väldigt snäll och hjälpte oss ut med Minnas stora skåp.
Då började det mest spännande. Vi hade fått ett bed and breakfast rum bokat åt oss som de på förbundet sa till Tinne skulle ligga på 10 min gångavstånd från tävlingsplatsen. Problemet var bara att det i själva verket låg 30 min bilfärd från tävlingsplatsen… Väl framme på ”hotellet” blev vi tilldelade ett var sitt rum. Och jag trodde jag skulle dö av skratt när det visade sig att Tinne fått en rund vattensäng….:)
Vi bor i ett gammalt munkkloster och det är väldigt vackert, men varken jag eller Tinne kan riktigt förstå hur de kom på idén med vattensängen.
Den väldigt snälla och serviceminded ägaren skjutsade oss till en restaurang som låg i närheten och det var ju en upplevelse i sig. Från detta vackra hotell till en något bordelliknande restaurang. Chevre Chaud och ostbricka blev menyn och det fick ändå helt godkänt.
Bon Soire
